Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XI.
Här ute sjöng lille Sven, som han hade
gjort hela vintern, och det var visst närmast
för hans skull, som Elsa hade yrkat på, att
vårt piano för en gångs skull fick följa med ut
i skärgården.
Ty allt sedan mamma upptäckt, att Sven
kunde sjunga, var det endast helt naturligt, att
hon började odla hans anlag, och att hon var
stolt öfver hans röst, som hon var öfver allt,
hvad han gjorde, sade eller företog sig. Hon
skaffade honom små visböcker och lärde honom
orden utantill. Ty Sven var bara fem och ett
halft år, och han var alldeles för liten för att
kunna läsa. Också hade hans mamma heligt
och dyrt lofvat, att det skulle dröja länge, innan
han behöfde plåga sig med något så rysligt. Men
sjunga, det kunde han, och han kunde många
visor. Mycket sällan tog han fel på en ton, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
