Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"— 154 —
ning. Hvarför skulle också icke hela visan kunna
vara skrifven enkom för honom, när han kunde
sjunga den och var så glad däråt?
Den visan fick ingen annan än Sven sjunga,
och det var heller ingen annan än han, som
kunde, han, som var lille bror i lifvet, lille bror
i döden, som aldrig blef något annat, och som
alltid skall lefva under detta namn.
Fönstren i salen stå öppna, doften från
syrenerna strömma in med aftonluften, solen är i
sin nedgång, och på väggen öfver det uppslagna
pianot dallra dess strålar. Vid pianot sitter hans
mamma i hvit sommarklädning, rundt om stå
vi andra, och midt ibland oss sjunger lille Sven.
Hvardagsrock åt far och söndagskjol åt mor
och två par strumpor åt lille lille bror.
Det är midsommarafton, och Sven är
lycklig. Ty han har fått mammas löfte på, att den
kvällen behöfver han inte gå och lägga sig, förrän
han själf vill. Det vill han aldrig naturligtvis,
och med mammas hand i sin går han med
bröderna och de stora på trädgårdsgångarna, till
dess att hans ögon falla ihop, och han blir
buren sofvande in till sin säng, omedveten om sin
olycka att icke få vara uppe längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
