Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 164 —
och mamma skulle stiga i land, då stod lille Sven i
den högsta spänning upprätt på bryggan, och
hans ögon sökte och sökte, som om hela lifvet
hade stått på spel. Och när mamma kom emot
honom, då var det svårt att säga, hvem som
var lyckligast, han, som icke setat förgäfves,
eller hon, som fann barnet sig till mötes.
— Men hur kunde Sven sitta där? sade
mamma midt i sin glädje. Mamma skulle ju
inte komma förrän sent i natt.
— Jag visste förstås, att du skulle komma,
sade Sven.
Hans röst och hans ögon voro fulla af
förvåning, att mamma inte kunde tänka sig en så
enkel sak.
— Jag visste förstås, att du skulle komma,
och därför satt jag bara och väntade.
Och på mammas fråga, om han setat länge,
svarade han:
— Ja, det förstås. Annars hade Hanna fått
tag i mig. Och då hade jag fått lof att gå och
lägga mig.
Mamma svarade ingenting på detta. Aldrig
skulle det fallit henne in att nu förebrå honom
för att han egentligen varit olydig. Hans
oskyldiga kärlek, som var orsaken, skyddade honom,
mot hvarje förebråelse, och Sven visste det myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
