Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 166 —
Elsa böjde sig ännu djupare ned öfver hans
bädd och hviskade till svar:
— Jag ska” alltid hjälpa dig. Ingen annan
ska” få göra det. Ända till dess att du kan hjälpa
dig själf.
Hon var rikligen belönad, för att hon
afbrutit ett nöje och rest hem, och när jag kom
efter med den sista båten, låg hon vaken för
att få berätta mig, allt hvad Sven hade sagt.
Efter en glad dag med kamrater, verkade
dessa små rörande drag af gossen ännu mera
på mig, än hvad de säkerligen eljest skulle
ha gjort.
— Vet du, att en stor och god man användt
samma ord till mig en gång, när han berättade
om det första intrycket, när hans mor dött?
sade jag. Äfven han var då mellan 5 och 6 år,
och det gällde samma sak — att byta om skjorta.
Han begagnade alldeles samma ord: >»Det var
första gången jag kände, att någon tog hårdt
i mig.»
Jag stod bredvid Svens lilla bädd och såg
länge på honom. Det hade kommit något
insjunket vid hans tinningar. Men han sof djupt
och godt, och jag böjde mig ned och kysste
honom på pannan.
Vi försökte byta om samtalsämne, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
