Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 167 —
var så uppfylld af tanken på barnet, att jag ej
hade sinne för annat.
— Har du aldrig tänkt på en sak? sade
jag. Olof kan jag tänka mig som en stor
människa, som fullvuxen. Och Svante också! De
äro ju så olika. Men jag kan dock tänka mig
det med dem båda. Men Sven? Kan du tänka
dig honom som stor? Hvar vill du göra af
honom i världen? Hvar tycker du han skulle passa
utom hos oss?
Min hustru log med ett smärtsamt drag,
som bildade nålfina rynkor kring hennes mun.
— Det har jag tänkt på ofta, sade hon.
Och fortsättande sin egen tankegång, tillade hon:
— Det är kanske därför, jag älskar honom
mer än allt annat i hela världen. Mer än de
båda andra gossarna, mer än dig. Jag har tänkt
på det ofta, och jag vet, att om någon af de
stora gossarna dog, jag skulle aldrig sluta att
sörja dem. Men jag tror, att jag kunde bära
det för Er:-skull, som lefde. Om du dog — jag
törs aldrig tänka på det. Men om Sven dog,
då kunde inte heller jag lefva. Jag har många
gånger tänkt att säga dig det. Ty jag ville, att
du skulle veta det.
Hon räckte mig sin hand, och hennes ögon
sökte mina, som om hon ville bedja mig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
