Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII
[å
Innan nästa dag hade förgått visste vi, att
ingen hjälp fanns, och att lille Sven skulle dö.
Vissheten hade kommit öfver oss som ett tungt
slag, ty hela tiden förut hade vi hoppats. Vi
stodo ute i tamburen, de båda läkarne tysta och
allvarliga, min hustru med ögonen fästa på deras
anleten, som om hon trodde, att de ännu icke
sagt allt. Jag såg på dem alla, medan jag lade
armen om min hustrus lif för att försöka att draga
henne till mig, och jag lade märke till, hur det
ryckte i vår vän doktorns känsliga ansikte.
Professorn talade sakta och lågmäldt, som om hvarje
ord kostat honom en öfvervinnelse. Jag kände
ingenting annat, än att det oundvikliga kom,
och att jag måste stålsätta mig för att kunna
bära det. Men med en tryckning af min hand,
i hvilken jag kände hela hennes smärta, gjorde
min hustru sig lös från min arm, som låg om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
