Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 186 —
försökte tala henne till, jag försökte att nämna
hennes namn, men hon svarade mig icke, och
till sist måste jag lämna henne åt sin egen
smärta, väntande i ångest på de ord, hvilka
skulle komma, när den en gång bröt ut.
Det dröjde mycket länge, innan denna
tystnad bröts, och när det skedde, var det icke med
ord. Min hustru sträckte endast fram sin hand
emot mig och drog mig till sig i soffan. Hon
föll i mina armar, och en lång snyftning, som
tycktes komma från ett enda bröst, skakade
oss båda.
— Hvad det är synd om dig! hviskade hon.
Hvad det är synd. |
— Om mig?
Jag slet mig lös och såg upp. Ty det låg
något i hennes röst, som fyllde mig med en
aning, hvilken jag icke ville låta stiga fram som
tanke inom mig.
Hon knäppte ihop sina händer emot mig
och nästan skrek:
— Du ber mig väl inte om, att jag skall
lefva efter detta, lefva utan Sven. Jag kan det
inte. Jag kan inte.
Det var min aning, åt hvilken hon gifvit
ord, och jag stod där rådvill, och utan att kunna
få ett ord öfver mina läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
