Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIIL
Vi hade flyttat lille Svens bädd till
verandarummet, för att han genom de öppna dörrarna
skulle höra fåglarna sjunga och vinden susa.
Där låg han nu på sin hvita bädd, och när han
såg upp, var det i väntan att bli kysst, eller
också rörde han sakta på de små svaga
händerna, och då lutade vi oss ned öfver honom,
därför att vi förstodo, att han ville smeka oss.
Svante gick på tå i sjukrummet, och hans
hjärta var fullt af det förunderliga i, att
lillebror skulle dö. Långa stunder stod han stilla
och betraktade honom eller böjde sig ned och
kysste hans kind. Men när mamma vaknat
ur sin dvala, då gick han emot henne, när
hon kom in, och lade båda sina armar om
hennes hals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
