Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— 193 —
Aldrig skall jag glömma den blick af
outsäglig förtviflan, hvarmed hon tog gossen om
hufvudet och såg in i hans ögon.
— Har du telegraferat efter Olof? sade hon
till mig.
Jag nickade till svar, och åter såg jag, hur
hon böjde sig öfver Svante och slöt honom
intill sig. Drifven af någon plötslig instinkt, reste
jag mig upp och gick ut, lämnande min hustru
ensam med det friska barnet och det döende.
När jag vände mig om i dörren, såg jag min
hustru föra Svante fram till lille-brors säng. Där
satte hon sig på den ena sidan och lät gossen
taga plats på den andra. Så lutade hon sig ned
öfver Sven. Men hela tiden höll hon Svantes
hand fast, och jag såg, att hon smekte båda
barnen, utan att göra någon åtskillnad.
När Svante slutligen kom ut, gick jag in
och tog hans plats midt emot min hustru. Då
räckte hon mig sin hand öfver det döende
barnet och sade:
— Om det blir till lycka eller olycka, vet
jag inte. Men jag skall stanna hos dig. Ty jag
tror nu, att Gud vill det.
Och efter ett ögonblick tillade hon:
— Sven vill det också. Jag har talat vid
honom.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
