Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 197 —
mig och lade sin smala, hvita hand mot min
kind med en rörelse, som om han endast rört
sig i sömnen.
Så sutto vi den sista natten, och närmare
ha inga människor setat hvarandra. Vi höllo
hvarandras händer öfver barnets bädd, och vi
sprutto till, för att ingen rörelse af lif i hans
ansikte skulle gå oss förlorad, när han såg upp
och sökte oss med sitt enda stora öga. Vi
talade till hvarandra: »Såg du det? Såg du?»
Och medan vi girigt samlade på denna
minnenas skatt, hvilken skulle bli det enda, som stod
oss åter, gingo nattens långsamma timmar förbi,
och morgonrodnaden steg öfver viken, öfver
ekarna, öfver hela den gamla trädgården under
våra fönster.
Som om vi ville gifva lille-brors själ fritt
rum att flyga den väg, där vi icke kunde följa
honom, så öppnade vi dörrarne till verandan,
och den friska morgonluften strömmade in. Det
hade regnat på natten, och genom splittrade
moln bröt solen fram öfver landskapet, medan
dimmorna flögo öfver vikens vatten. Den steg
och steg, och vid dess strålar började fåglarna
kvittra. Och hela det härliga uppvaknandet af
naturen grep oss, så att vi måste tvinga oss till
tystnad för att icke störa den lille, som sof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
