Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 198 —
— Ser du, sade Elsa, ser du! Så vackert
måste det bli, när han skall dö.
Men ännu dröjde dödsängelen, ännu
fortforo barnets lugna, regelbundna andetag, och
tröttnaden grep oss. Jag tog min hustru med
halft våld och tvang henne att lägga sig till ro
på soffan bredvid gossens bädd. Där somnade
hon med handen på hans säng, och medan
morgonsolen steg, satt jag ensam vaken och
lyssnade till deras tunga andedräkt, under det
att inom mig allt blef stilla och lugnt, och jag
ropade efter ett slut på denna pina för oss alla.
Jag satt där, till dess att min hustru reste sig
upp ur sömnen. Då bytte vi plats, och
uttröttad somnade jag med handen på den plats, där
hennes nyss hade hvilat.
Så förgingo ett par timmar, och solen steg
högre och högre på en klar sommarhimmel. Jag
vaknade vid, att min hustru lade sin hand på
min arm.
— Vakna, Georg, sade hon. Nu dör Sven.
Jag kunde icke stanna där inne. Jag gick
ut i trädgården, och i tanke att bereda honom
en sista glädje — han, som städse älskat
blommor — bröt jag en rosenknopp, den vackraste
jag kunde finna, vände åter och lade den på
min gosses kudde vid sidan af det öga, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
