Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 199 —
ännu kunde se. Ur stånd att uthärda längre,
gick jag tillbaka ut på verandan. Därute hörde
jag, hur Svante kom in och satte sig vid bädden.
Men jag vände mig icke om. Jag gick blott
och lyssnade på de långa, förfärliga andedragen,
hvilka kommo som från en vuxen man och
skuro mig i själen. Då hörde jag ett ljud från
min hustru som kom mig att vända mig om.
Sven hade slagit upp ögat och sett rosen.
Så hade han sträckt sin hand mot blomman,
lyft upp den, som ville han se på rosen en
sista gång och sedan låtit den falla tillbaka på
kudden.
Plötsligt skakades hela hans kropp af
hemska, långvariga krampanfall. De började vid
hufvudet, som vreds snedt, och syntes fortsättas
ända ut i lemmarna, hvilka blefvo styfva och
blånande. Då lutade min hustru ned sitt
hufvud för att slippa se. Men när anfallen
upphört, grät hon tyst, och åter räckte hon mig
sin hand öfver den lilla bädden.
Så sutto vi därinne till dess att andedragen
upphörde . .. fortsatte igen ... förlängdes, växte
i styrka ...och upphörde. Så blef allt tyst.
Dödens tystnad härskade. Nedböjda och
gråtande, följde vi vingslagen af den själ, som var
på flykt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
