Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 211 —
märkte, mitt sätt mot min hustru. Jag blef
resignerad och väntade icke, att så snart se
henne vända sina tankar från honom, som gått
bort, till oss, som hon hade kvar. Därigenom
blef hon mera förtroendefull mot mig och mera
öppen. Men resan gled oss förbi, som hade
allt hvad vi sett endast varit en inbillning.
Vänner träffade vi, men intet deltagande förmådde
mer än väcka tacksamhet hos min hustru,
människorna gledo oss förbi, som hade vi själfva
stått inom en gräns, hvilken ingen af egen vilja
kan öfverskrida.
Och det lugn, vi kunde uppnå, funno vi
icke, förrän vi en afton flyttade in i vårt nya
hem. Det var en våning i Stockholm, mot
hvilken vi utbytt den bostad på landet, där vi
upplefvat så mycket både ondt och godt. Vi hade
gjort detta, innan vi anade, att hvad som nu
händt oss, skulle kunna ske, och det var med
en känsla af fruktan för vintern, vi trädde in i
våra rum.
Men i trots af detta upplefde vi här de
första dagarna af lättnad och ro under sorgen.
Tusen gånger ångrade vi, att vi någonsin hade rest
och liksom släpat vår sorg med oss att
beskådas af andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
