Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 210 -—
strålande af glädje, som om den största
tänkbara lycka hade händt henne.
— Gör du verkligen det? sade hon.
Det grep mig så, att min hustru skulle tro,
att jag redan hade glömt eller var på väg att
glömma, att min smärta fick utbrott, och jag
hörde och såg ingenting annat, än hvad jag
själf kände, och hvad som marterade mig. Jag
berättade henne, hur nyktert och fullvuxet hela
vårt hem föreföll mig nu, när Sven var borta.
Jag sade henne, hur rädd jag var, att åter komma
hem och börja hvardagslifvets arbete, när jag
visste, att hans klara röst icke skulle hälsa mig
välkommen, och han själf icke stå gömd
bakom dörren och möta mig, när jag kom
hem. Allt detta berättade jag henne, och jag
kände, hur hon sjönk till ro mot mitt bröst.
Jag var lycklig i medvetandet af hur gemensamt
vi ännu kunde känna. Men jag förstod också,
att hennes fruktan, att jag icke delade hennes
sorg, så som hon vwville, kom däraf, att hon utan
att jag sagt det, anade, att allt hvad jag företog
mig, allt hvad jag gjorde, tänkte och sade,
samlades i ett enda försök att återkalla henne själf
till lifvet.
Detta satt jag och tänkte på. Men efter
denna afton förändrade jag, som jag själf väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
