Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 241 —
sabel och en kask. Där fanns allt hvad han
lämnat efter sig, hela hans lilla kvarlåtenskap.
Under bordet stodo två trähästar, af hvilka den
ena alldeles tappat manen, och framför bordet
var ställd en liten låg trästol, som Sven hade
fått, och som han brukade bära efter sig i
rummen, när han var riktigt vänlig och glad och
ville narra mamma att berätta sagor.
Men midt bland leksakerna stodo små och
stora porträtt i ramar och på väggarna så nära
dagern som möjligt hängde andra. Det var
porträtt af mamma och pappa, af bröderna och af
hela familjen. Det var porträtt af Sven i hans
långa kolt och af Sven i den lilla pälsen, där
han stod på en bänk och grinade emot solen,
hvilken lyste öfver snön. Men alla porträtten
voro från vår ungdoms och lyckas tid; när
ännu ingenting hade händt, som kunde slita i
det band, hvilket ännu förenade oss alla. Och
ensam, alldeles för sig hängde på ett utsprång
af muren afbildningen af Spangenbergs
dödstafla, öfver hvilken lille Sven grubblat, och
hvilkens saga hans mamma berättat honom, långt
före den dag, då han själf fick veta mera därom,
än hvad de stora någonsin kunna berätta.
Och så stod där ännu en sak. Det var en
liten mörkbetsad byrå, som Sven en gång hade
iv 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
