Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 242 —
fått. Den hade sin lilla historia, ty i gamla
tider hade den varit pappas egen. Då var den
gul och ljus, men sedan dess hade den
genomgått många öden, och när den blef Svens, fick
den sin nya färg. Men i dess tre lådor lågo
alla de saker, som gömde minnen om den lille,
men som icke fingo ligga framme. Där
förvarades hans sista skjorta och det sista par
strumpor han begagnat. Där lågo hans små
nothäften »Sjung för oss, mamma», hvilka aldrig mer.
fingo komma fram på nothyllan nere i förmaket.
Där gömdes hans sista hvita sommarkostym
med det vackra blåa skärpet och rosetten i
samma färg på den hvita mössan. Där lågo
hans små bruna skor och lille Svens böcker.
Där fanns också pappas egen bok om de stora
bröderna, mammas eget exemplar, som Sven
hade tiggt sig till, när han bad pappa skrifva
en bok om bara Nenne.
Detta var Svens rum, och här var Elsas
helgedom. Hvar afton gick hon dit in, och hvar
morgon satt hon där, innan hon talade med
andra. Aldrig var hon lyckligare, än när pappa
också gick dit in och dröjde därinne.
Därinne bodde också Sven, och hvad där
talades, vet ingen. Äfven när Elsa berättade
något därom, blef hvad hon sade, ingenting mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
