Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 244 —
och blef visserligen för mig blott en möjlighet, ,
men mer och mer hade den tagit formen aff
något svagt och mildt, som jag närmade mig, utan i
att rätt veta hur. Steg för steg hade jag käntt
möjligheten af en dylik öfvertygelse växa inomi
mig, och hvad jag under det sista året genom–
lefvat hade närmat min känsla till den möjlig–
het, hvilken mitt förstånd fortfarande hvarken:
kunde antaga eller förkasta.
Men på samma gång föreföll det mig, som!
om jag stode ensam i allt detta, och som om:i
min hustru icke ville eller icke kunde se, hvad!
som härvidlag försiggick inom mig. Men när:
hon svarade mig dessa ord: »du undrar på samma
gång om det är möjligt», då slog det mig, att
hon måste missförstå mig, emedan jag själf
ingenting hade sagt. Hur hade jag kunnat tiga
om allt detta? Hur hade jag kunnat glömma,
att hvad jag här verkligen hade att säga,
säkerligen skulle fylla henne med den största lycka?
I ett nu ville jag godtgöra hvad jag trodde mig
hafva förbrutit, och jag påminde henne därför
om den dag, då hon sagt, att hon ville tro som
jag, tänka som jag, lefva som jag.
— Jag vill, att du en gång skall veta det,
sade jag. Det är nu år, som förgått sedan dess.
Men aldrig har jag begärt något sådant af dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
