Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 258 —
sig under henne, när hon gick, skrattade med
ett litet sjukt, men innerligt lyckligt skratt, som
gjorde mig glad att få stödja henne.
— Hvad jag är lycklig nu igen, Georg, sade
hon, när vi åter gingo in. Och du ska” också
blifva det.
Så förde jag henne uppför trappan. Men
innan hon gick in till sig, måste hon först se
gossarnes rum. Där stod hon länge med mig
och såg på alltsammans, som om det blifvit nytt
för henne, under den tid hon legat sjuk.
— De ha nog också haft det mycket svårt,
sade hon. Jag har ju ingenting orkat. Men
nu ska” jag bli bättre.
Sköterskan hjälpte henne i säng, och när
gossarne kommit hem från lekplatsen, ropade
hon på dem med sin lilla tunna röst, så olik
hennes förra djupa och fylliga, för att de skulle
få komma in och berätta, hvad de hade gjort
ute, och hvad de roat sig med. Det gjorde
de också så grundligt, att jag mer än en gång
försökte att afbryta dem. Men hon hindrade
mig alltid. Och medan de talade i munnen på
hvarandra, låg hon hela tiden och såg på deras
ansikten och hörde på deras ord, som om hon
behöft tid på sig för att förstå, att hvad hon
nu upplefde, var verklighet och icke en villa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
