Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 267 —
fram mina tidningar och försökte läsa. Det
lyckades i början, emedan jag ansträngde mig
att liksom taga allting så alldagligt som
möjligt, för att min ängslan icke skulle bli mig
öfvermäktig, åtminstone medan jag satt i kupén.
Men ju närmare jag nalkades hemmet, desto
starkare kände jag, hur oron låg på botten af
allt hvad jag företog mig. Tankarna ville icke
följa med ögonen, som mekaniskt gledo utmed
tidningsspalterna, och snart märkte jag, att
ögonen utan ordning sökte sig väg från den ena
spalten till den andra. Jag vek ihop tidningen,
och som ett stygn for det igenom mig: »Du far
mot det du fruktat. Du kan icke neka, att du
ständigt har fruktat. Aldrig har du trott, att
hon skulle lefva. Du har bara velat intala dig
själf detta. Nu är stunden inne, och du
undkommer den icke.»
Ett onaturligt lugn föll öfver mig. Kanske
kom detta af, att jag nu for mot den sista
vissheten, inför hvilken jag kände, att all kamp
skulle vara slut. »Gud, skall hon dö»,
mumlade jag, »måtte hon då få dö utan plågor»!
Och fortfarande undrade jag öfver, att jag kunde
vara så lugn. Jag såg mig om på perrongen,
när tåget stannade. Jag hade väntat, att någon
skulle vara mig till mötes, men där fanns ingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
