Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 274 —
det som var, mot det obekanta, som komma
skulle. Alltid hade jag drömt om lyckan, och
lyckan hade för mig aldrig visat sig annat än i
formen af ett hem. Denna lycka hade jag
vunnit, vunnit den, som blott en bland tusen gör,
men döden, på hvilken jag aldrig velat tänka,
hade gått osynlig i mina fjät. Han tog min
lille gosse med änglaögonen och det gyllene
håret. Och när han dog, böjde han sig öfver
mig djupare än förut, slog sina svarta vingar
om mitt hus och släppte mig icke förr, än han
från mig och de mina tagit henne, som var oss
dyrare än allt i lifvet, därför att hon var oss
dyrare än lifvet själft.
Jag steg upp och såg ut. Jag lyssnade på
hennes andetag, och det ville icke bli verklighet
för mig, att det var min hustru, som låg här
och skulle dö. Jag böjde mig ned och fuktade
hennes tunga och läppar med vatten, och jag
betraktade hennes drag, till dess att det blef
svart för mina ögon, och jag ingenting kunde
se. Men henne själf tyckte jag mig vara nära,
och fanns det ett minne inom henne, som
oåtkomligt för mig, skildt från allt, hvad vi dödliga
kalla tillvaro, arbetade och tumlade med hennes
eget lif, då visste jag, att där var jag med. Där
fanns jag, sådan som jag aldrig skulle se mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
