Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 276
år kommit och gått i mitt hem, lett med oss,
som ville le, lekt med oss, som ville leka?
Hur hade jag kunnat vara så grym, och
hur kan man vara grym, endast genom att man
icke kan se riktigt och klart?
Och dessa frågor samlade sig till sist i den
nya: Hur har hon kunnat älska mig, när jag
mot min vilja plågat henne så?
Ty som om jag kunnat följa hennes tankar,
hvilka redan voro skiljda från mina, så tyckte
jag, att detta hade jag mot min vilja gjort, och
detta var, hvad hon måste känna för mig, fastän
jag icke förr velat tro det. Men aldrig skulle
jag få ett svar på denna fråga, aldrig skulle hon
vakna upp ur denna dvala, och med förtviflan
i hjärtat skulle jag en gång vända mig mot det
nya lif, som väntade mig utan henne.
Så sökte jag i aningen följa den väg
hennes tankar togo, medan hon längre och längre
gled in i dödens våld. Det var, som om jag
gifvit mig själf och mitt eget lif åt döden, och som
om vi båda, hon och jag, gjorde upp vår räkning
med världen tillsammans. Allt utom och inom
mig blef så svindlande högt och stort, att det
var ingenting som jag tyckte mig kunna nå. Det
var ingen tröst i allt detta, endast ett förtviflans
afsked. Trögt skredo timmarna fram, och redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
