Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem. Antonia hade, på grund af apotekarens sätt mot
henne, trott honom alldeles okänslig för all kvinlig drag-
ningskraft, men förvånades nu öfver det utsökt förbind-
liga sätt, hvarpå han tog emot receptet af Agda, ja,
hvarpå han vägde upp ingredienserna med ena lillfing-
ret i vädret, för att ej tala om, när han gjorde paketet
och tog emot pängarna. Han var onekligen en mycket
elegant företeelse, lång, smärt, ytterst vårdad i sin kläd-
sel med lockigt hår och milda bruna hundögon; en man,
som borde kunna göra intryck på en flicka, tänkte Au-
tonia i dag för första gången. Det vill säga på en Hicka,
som vore känslig för sådant, hvilket hon själf visste sig
icke vara det allra ringaste. Men Agda? Ja, hon hade
hört sägas och trodde nog att det var sannt, att herrar
bara brydde sig om sådana flickor, som koketterade för
dem. Ty vacker var då Agda inte egentligen. Sådana
små, blågrå ögon, fräknig, blek hy, liten oppnäsa. Ja,
d. v. s. något näpet var det nog hos henne och så hade
hon ett magnifikt, gulrödl hår, som hängde i en lång
fläta utåt ryggen. Och så figuren — ja, hon var visst
mycket väl växt — och herrar fäste sig mycket vid en
vacker figur, det hade Antonia hört hon var så mjuk
och rund och smidig.
Ja, figuren, det var stackars Antonias svaga sida.
Hon hade som barn fallit utför en trappa och skadat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
