Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
ryggraden, så att hon blifvit hämmad i växten, för-
krympt nästan som en dvärginna och sned. Hon hade
dock icke själf klart för sig huruvida hon var mycket
vanställd eller icke. Hon trodde nästan att det var nå-
got barnsligt täckt i denna lilla gestalt, när hon bara
någon gång var väl klädd, och sa visste hon ju att hon
hade ett vackert ansikte — helt och hållet sin fars an-
sikte, och han hade alltid varit känd för att vara en
ovanligt vacker man. Hon hade hans fina drag, hans
stora, djupblå ögon med mörka fransar — svärmiska,
ömma ögon, som tårades vid den minsta sinnesrörelse.
Men fadern var äfven tre alnar hög och hade i sin
ungdom varit den främste gymnasten bland hela sin ge-
neration i Upsala, och han kunde aldrig se ned på sin
lilla, missbildade dotter utan en sådan känsla af pina,
att det nästan gjorde honom ovänlig mot henne. Han
hade också ett tungt ansvar i hennes olycka — men det
visste ingen i världen mer än de två. Antonia afgudade
sin far och såg upp till honom med lidelsefull beundran.
Hon sörjde djupt öfver den last, som undergräfde denne
ståtlige och rikt begåfvade mans lif, men när hon satt i
kyrkan och hörde hans vackra och patetiska stämma
från predikstolen, såg dessa själfulla blå ögon vexelvis
ljunga i helig vrede eller fyllas med tårar i mild ödmjuk-
het, då glömde hon den förnedring, som tvang honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
