Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
fortare — men tyst, utan att tala — jag skulle så gärna
vilja komma pa dem en gång med att höra hvad di talar
om, när di är med hvarandra. För alltid i Upsala när
Ninette och jag ville att Paul skulle ta oss med om sön-
dagarna, när han gick ut åt skogen med sina kamrater,
sade han : ’nej, da kan vi inte tala om, hvad vi vill. Det
vi talar om är inte för flickor’.»
»Di talar väl om sina studier», menade Antonia.
»Tror du?»
Agda hade en glimt i ögat, och nickade med huf-
vudet på ett menande sätt. Hon hade icke förgäfves
blifvit uppfostrad i en stor flickpension i Upsala, hon
var redan hunnen långt förbi sin tio år äldre följesla-
gerska i vissa afseenden. Hon drog henne emellertid
med sig, så att de lyckades komma bakom de båda unga
männen utan att dessa märkt dem. Men de samtals-
stumpar, de uppfattade, voro så alldagliga, att de ej hade
någon glädje af sitt spioneri, hvarför de strax gåfvo sig
tillkänna med ett slag pa hvardera broderns axel.
Kanalbanken var här så smal, att de ej kunde gå
mer än två vid sidan af hvarandra, och då Nils Wed-
berg, prestens son, kom bredvid sin syster bakom de
andra, sade han lagt och retligt till henne: »Kan ni då
inte gå för er själfva och låta oss fa vara i fred.»
»Har du då inte alls lust att prata lite med Agda?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
