Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, er mor behöfver naturligtvis någon af er hem-
ma — med så många småbarn.»
»Det är inte för mammas skull — hon är så god,
hon vill bara, att vi ska ha det bra. Men för mormor
— hon måste alltid ha sällskap — och hon är så for-
drande, hon tänker bara på sig själf.»
Detta sista slapp ur henne ofrivilligt och hon rät-
tade sig genast väluppfostradt till: »det är svårt för-
stås, för gammalt folk, som inte kan sysselsätta sig
själfva. Men nog är det också hårdt, när man är ung,
att bara behöfva lefva för andra. Jag kan få vara så
mycket jag vill hos min tant i Stockholm, och där rår
man sig själf och har roligt jämt.»
De hörde nu högljudda röster före sig på kanalban-
ken, och när de svängde om ett hörn sågo de två stu-
dentmössor framför sig. Det var båda flickornas bröder,
Nils Wedberg och Paul Bolin.
»Se pä Nils — och när jag bad honom komma med
mig, ville han inte alls gå ut», utbrast Antonia.
»Du bad din bror ga ut med dig!» utropade för-
vånad Agda. »Det skulle aldrig fallit mig in.»
»Hvarför det?»
»Åh, det vet man väl hur pojkar ä’! Di tycker att
det är tråkigt och jolmigt och slött och hvad det allt är
di säger om att gå i flicksällskap. Hör — låt oss gå lite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
