Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
nom drifvorna, lämnande de små, som ingen bärare
längre behöfde, att sofva den eviga sömnen i snön.
Det var sent, när hon knackade på sina föräldrars
dörr, och hur hon kommit dit, visste hon icke. Insen
var uppe, som kunde öppna för henne, och när hon
ändtligen lyckades att göra sig hörd, och modern bief
vaken, då gled hon sakta som en skugga in genom den
öppnade dörren, gick fram till soffan och föll omkull på
den. Innan någon hann tala till henne, sof hon, sof
med jämna regelbundna andetag, lika fri från tankar,
som de små, hvilka sofvo i snön. —
Det kan ske mycket i fattigmans lif, när anhöriga
äro skilda åt, utan att den ena kommer att tänka på att
meddela det till den andre. Tekla häde aldrig kommit
sig för att skrifva till modern och berätta, hur det stod
till med henne. Hon tänkte, att när hon kom med bar-
nen, skulle det inte behöfvas så många ord, och när
hon nu vaknade, var hennes första tanke, hvad hon
skulle säga åt föräldrarna.
Men när Tekla väl var vaken, och modern slutligen
började ansätta henne med frågor, svarade flickan helt
enkelt :
»Barnen ha dött.»
»Barnen?»
»Ja, det var två.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
