Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Modern teg en stund, och hennes blick sökte dot-
terns.
»Aro de döda båda två?» sade hon till sist.
I hennes ansigte syntes något af den fattiga kvin-
nans misstänksamhet, som känner världens gång och
vet, hvad som händer och kan hända.
Tekla visste, att hon ej kunde undkomma denna
blick, och med en röst, som innebar en hel bekännelse,
svarade hon:
»De ligga i snön.»
Den gamla torparhustrun slog häftigt ihop händer-
na, och i hennes ansigte kom ett uttryck så hårdt och
hvasst, att dottern ej tordes svara.
Och samma dag blefvo de små liken burna in i Tek-
las familjehem.
Det blef rättegång om den saken, hur Teklas barn
hade dött. Hela historien lät så besynnerlig, att den
väckte uppseende både nära och fjärran. Inför rätten
bekände Tekla, att hon hade kväft sina barn, hon visste
ju, att det lönade sig icke att neka. Ty barnens utse-
ende, när de påträffades vittnade emot henne, och det
skulle också knappast ha varit henne möjligt att neka.
Efter mordet hade hon blifvit förändrad. Hon var nästan
lolkskygg, och när hon sedan blef dömd till straffar-
bete, föreföll det henne nästan, som om det vore en väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
