Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Han skrattade ofta åt hennes »romantiska» före-
ställningar, förvånades stundom öfver hennes slående
anmärkningar, men vare sig lian skrattade eller förvå-
nades erfor haij ett starkt begär att göra sig till herre
och mästare öfver denna hennes fantasiverld, trycka sin
andes prägel på den, föra den i sin viljas ledband. Men
här var det han mötte ett hårdnackadt motstånd, fotadt
icke blott på trots utan äfven — och det var det som
kränkte honom — på motvilja, här var det som han
gång på gång måste erkänna sig slagen.
Han frågade henne en gång, då de samtalade om
en person, som de båda kände, men om hvilken de
hyste alldeles motsatt mening:
»Och jag — hvad tror ni jag är för en människa?»
Hon såg på honom och det lyste upp i hennes blick.
Han trodde sig förstå att frågan smickrade henne.
»Jag skulle lättare kunna säga livad ni inte är»,
svarade hon.
Han smålog halft belåtet, halft uppmuntrande.
»Nå, och hvad är det?»
Hon betraktade honom allt allvarligare och all-
varligare.
»Ni är inte ung», sade hon slutligen med det me-
lodiska tonfall hennes röst alltid fick, då hon uttalade
en öfvertänkt tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
