Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
under masken af den ungdomliga fernissan af ett någöt
blaseradt yttre, gick han och gömde på en känslomen-
niskas blödiga hjerta, och hans hemliga skönhetsdyrkan
vände sig med afsky bort från anatomisalens stympade
lik. Men han kufvade sina instinkters uppror, och hans
dissekerknif förrättade sitt arbete med en säkerhet, som
om han i detta ohyggliga handtverk just funnit sin rätta
lifsuppgift.
Han hade inga vänner. Han trifdes icke bland
kamraterna; deras godlynta cynism var honom en styg-
gelse, och de å sin sida ansågo honom vara högdragen.
Umgänget dem emellan var alltigenom vänskapligt, men
vänskapligheten dolde icke så litet af reservation, af ett
själsligt noli me tangere, som gaf kamraternas sätt emot
honom en viss stelhet. De trifdes icke heller i hans
sällskap, och de visade det genom en kylig artighet,
som var himmelsvidt skild från deras vanliga, grofkor-
niga munterhet.
Men de iakttogo honom på afstånd och beundrade
honom smått — i hemlighet. Det fans något i hans
väsen, som var dem främmande, men för hvilket de
kände en instinktlik respekt. Det tog sig uttryck både
i hans kroppsliga och i hans andliga hållning, hvilken
kännetecknades af en jemnvigt, som aldrig tycktes
kunna rubbas. De anade, att han var känslosam af na-
iSutid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
