Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
blinda känslan hade sagt sitt ord : att allt var förbi,
ohjelpligt, oåterkalleligt förbi.
Medvetandet derom låg öfver hennes inre som en
tyngd af bly, och hon hade en förnimmelse af att hon
aldrig skulle kunna bli den tyngden kvitt. Hon gjorde
icke heller något försök att skaka den af sig ; hon böjde
sitt hufvud resigneradt och bar den. Men ända i det
innersta djupet af sitt nedtryckta sinne kände hon, att
det, som hon förlorat, var mycket mera än hvad men-
niskorna i allmänhet kalla lycka. Ty för dem gällde detta
ord endast lifvets glädje — men för henne gällde det
lifvct sjelft. Nu skulle hennes fordna, mörka tillvaro
börja på nytt; helsan, som han skänkt henne, skulle
åter fly sin kos, lidandet skulle komma igen — och hon
skulle nu icke längre kunna lägga halfparten deraf öf-
ver på hans starka skuldror.
Allt detta sade hon sig icke distinkt och klart. Det
strök genom hennes själ som en dröm. Hon visste icke
rätt, om hon var vaken eller om hon låg i dvala; hon
visste blott, att blytyngden var öfver henne. Som i en
dröm tyckte hon sig höra en melodi spelad ; hon kunde
i början icke urskilja livad det var, ty det var endast
ett kaos, icke af toner utan af toners skuggor. Men
nu kommo de närmare och klarnade — — de första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
