Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ögonblick tveksam och bortkommen, sökande Annas
ögon med sina egna bedjande, tårfyllda. Men de mörka
ögonen sågo stelt åt sidan. Då närmade sig den unga
flickan ännu ett steg, och med en blyg och öm rörelse
försökte hon lägga sin arm kring den andras lif. Men
Anna Stråhle gled undan med en nick och försvann i sitt
sofrum.
Långt ut på natten låg Margaretha vaken. Hennes
nervsystem var skakadt genom hvarje minsta fiber;
det var som ett instrument, öfver hvars strängar en
hand farit våldsamt fram — så ostämdt, att hvarje
tanke som rörde dervid, alstrade en dissonnans, som
skar. Det var icke någon akut smärta, hon kände, icke
den smärta, som hugger till, tvingar ett skri ur bröstet
och släpper sitt tag. Det var den svidande naggan-
de hjertevärken, som aldrig tyckes vilja upphöra.
Allt var ett kaos inom henne; allt i spillror. Och
öfver dessa spillror flögo hennes tankar, ideligen, ide-
ligen, likt skrämda fåglar, med hastiga vingslag, ideli-
gen, af och an.
Hon kunde icke samla upp skärfvorna af sin kros-
sade lycka, fördjupa sig i detaljerna, hålla dem upp i
förståndets ljus, grubbla öfver en utväg att foga spill-
rorna samman på nytt. Där den blinda känslan sagt
sitt sista ord, har förståndet ingen talan — och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
