Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
hvilken detta gällde i ännu högre grad än om Anna
Stråhle; det var friherrinnan Alidén. Ina Brandt, som
hennes flicknamn lydde, var sångerska, och hörde till
dem af den skandinaviska koloniens kvinliga medlemmar
i Paris, med hvars känslor för doktor Faust skvallret på
den tiden haft mest att syssla. Nu lefde hon sedan två
år tillbaka i det lyckligaste äktenskap, och i hennes hem,
som med allt sitt aristokratiska comme-il-faut bevarat
en liten pikant bismak af artistisk frihet, var doktor
Faust en ofta och gerna sedd gäst.
När han om vinteraftnarne i skymningen trädde in
i deras salong, der det alltid fans en bekväm stol, som
väntade honom framför brasan, då hände det nog ibland,
att han fann de två friherrliga turturdufvorna ensamma
i sitt lilla bo; och han slog ner som en hök midt ibland
dem — trygg i känslan af att vara välkommen ändå —
och det talades och skämtades, fritt och öppet, om gamla
tider; ty just derför, att det närvarande fyllde henne så
helt, hade minnet af det förflutna ingen bitterhet —
och friherre af Alidén var en intelligent friherre; han
förstod det.
Men ofta nog kunde det också hända, att doktorn
fann en annan gäst före sig i den väl-ombonade lilla sa-
longen — och denna gäst var Margaretha Stråhle.
Det var honom en fullständig öfverraskning, då han
en vinterafton träffade henne der för första gång. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
