Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
trodde knappast sina ögon. Det spensliga, sjuka bar-
net, som han vårdat under några minnesrika sommar-
månader för 4 år sedan, och som han sedan återsett —-
några minnesrika ögonblick — i Paris, hade utvecklats
till en kvinna, som strålade af helsa.
Hans öfverraskning hade visst tagit sig uttryck re-
dan i de första ord, han hänvändt till henne. Ilan kunde
alldeles icke erinra sig, livad han sagt, men han kom
dess bättre ihåg, att hon smålett — och hvad hon
svarat :
» Vi ha resurser — helsoresurser ! »
Hon hade härmat hans egen röst och hans eget
myndiga tonfall ! —
Sedan dess hade de träffats ofta i samma lilla sa-
long, och den unga friherrinnan hade varit som en gam-
mal välvillig mamma för dem båda. Doktor Faust, som
var en klyftig herre, anade nog i hvad riktning hennes
planer gingo ; men han trodde icke att de skulle ha nå-
gon utsigt att realiseras.
Ty Margaretha Stråhle hade också i andra afseen-
den utvecklats. Hon var icke längre ett barn, hvars
minsta tanke- och känslostämning speglade sig i ett par
undersamma gråa ögon; hon hade blifvit en dam af
verld, som lärt sig den kvinliga konsten att dölja sina
tankar och känslor. Och doktor Faust, som egnat sitt
lif åt studiet af den kvinliga naturens lyten — doktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
