Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
matiker, heraldiker, och det fans ingen samtida inom
dessa brancher, som han ej ville åtaga sig att slå på
fingrarna, men förmågan att kunna det och nöjet att visa
denna förmåga, narrade honom in i detaljer, som be-
mäktigade sig hela hans forskareintresse, och bristen på
energi beröfvade honom kraften att samla detaljerna till
ett helt. Gamla skulder och nya upprepade förluster för-
svårade äfven hans arbete, förslöade hans kraft och för-
bittrade hans sinne, men ingenting beröfvade honom
dock den humor, som kännetecknade hans lynne, och
som ofta nog tog sig uttryck i själfkritik och själfironi.
Därbakom framlyste alltid medvetandet om, hvad som
var hans värde framför mången annan, som syntes mera
framstående och blifvit bättre lottad än han.
Men i alla lifvets skiften, i glada dagar som i sorgs-
na, fans ett, som aldrig förfelade att lifva honom och ge
friskt innehåll åt hans tankar och känslor. Tonerna från
hans violoncell liksom vädrade hans hjärna och hans
hjärta, gjöto toleransens fina doft i hans satir, stänkte
espritens gnistrande vin öfver hans humor, strödde ob-
servationskraftens skiftande perlor i hans berättelse,
gåfvo hans ögon eld och framlockade på hans silenus-
läppar ett godmodigt, skalkaktigt leende, som hans vän-
ner älskade.
Han hade äfven haft en violin, en Cremonesare,
som tillhört fadern, som Foroni suttit sönder, som gub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
