Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
att försöka sofva, men Evert står igen på sin post bak-
om rian och inbillar sig höra hundskallet.
Det är inte inbillning längre, ... nej, han hör tyd-
ligt... tyst! Han reser sig upp på armbågen, innan
mor ännu hunnit stänga dörren. Jo, det är Atis, som
tjuter... och nu stämmer Camilla in ! — Han sitter kapp-
rak i sängen igen och lyssnar, så han kan spränga ör-
hinnorna. Mycket rätt! Där gå bröderna ut på jakt !
Han kunde just tro, att de icke skulle försumma en jakt-
dag som den i dag. Han ser dem genom fönstret, stora
bror i spetsen, John efter med hundarna kopplade. Och
han själf som inte slipper med !
Se så, — nu släppa de hundarna lös redan strax
invid gården ! Aha — det är den gamla backharen vid
riorna det gäller, det gamla sluga kräket, som i två år
fört hundarna på bakspår och aldrig kastat hasorna i
vädret, fast den fått hagel skålpundsvis i sin sega päls.
Det skulle bli ett nöje att följa med den jakten, — och
så att håna bröderna sedan, när de komma hem med
tomma händer! Han kände backharen vid riorna, han!
Nej, nu först hade de låtit hundarna löpa.
»Huss... huss—hussschaa!» Hetsningsropen till
hundarna ljuda ända in i sjukrummet. »Huseha, —
husschaa! Söka kissorna — söka, söka, söka. Ja,ja,
ja, — söka, söka, söka!»
Evert sitter blek och andlös i sängen, som gälde
Nulid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
