Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—. 3i —
röna, huruvida adjunkten var i dåligt humör
eller inte. Och då han icke upptäckte någon-
ting särskildt oroväckande, svarade han säfligt
och med låg röst:
» Cado, cecïdi, casum, cadere. »
»Högre,» skrek adjunkten. »Kan du inte tala
högre. Jag, som ska tala hela timman, jag
sitter här och skriker, så att jag kan bli hes.
Men du orkar inte anstränga dig i fem minuter.
Om igen och högre.»
Lundberg repeterade med hög röst.
»Så där ja. Nå det var skönt. Ta det
andra. Hur är det med cœdo?»
Lundberg tog ett förtvifladt tag i bänkens
kant och sneglade åt sidan för att uppmuntra
de nästsittande i att hviska.
Men det var en känd sak, att det gick al-
drig att hviska för adjunkten Hallin. Han sade
det själf, och det var en af hans mest älskade
förströelser under de enformiga lektionstimmarna
att få afslöja någon, som varit nog oförsigtig att
gifva eller med ögonen bedja om hjälp.
Nu var han egentligen innerligt glad att få
visa sin förmåga som detektiv, men han beher-
skade det leende, som lekte på hans läppar,
och i en låg, mildt ljudande ton yttrade han:
»Hör nu Lundberg, kan Lundberg upptäcka
något så öfverdrifvet intressant på lilla Petters-
son, som sitter där nere till venster om Lund-
berg?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
