Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 49 -
Det bief tyst en stund i rummet. Ingen
tycktes ha sinne för politiken på morgonkvisten.
Plötsligt hördes från öfre våningen ett sjun-
gande, entonigt ljud, som kom ifrån orgeln, blef
starkare och starkare, utspann sig till ackord och
konstiga löpningar samt slutade i en koral, hvari
hela skolan, från de smås gälla röster och ända
upp till de gamla pojkarnas skrofliga målbrott-
stämmor, energiskt instämde.
Lektor Bruhn gjorde en samtidig rörelse med
kropp och ansigte, hvilken såg ut som en enda
stor grimas.
»Det är en djäfla musik,» yttrade han.
Adjunkten Hallin kastade för de två unga
lärarnas räkning en varnande blick på sin kollega.
Pastor Simonson ogillade med hela sin hållning
och ansigtsuttryck det opassande yttrandet, men
vice lektorn tycktes finna det lustigt, och man
såg på hela hans min, hur han njöt af den un-
derliga kurren vid kakelugnen.
Men lektor Bruhn brydde sig inte om den
varning, som legat i adjunktens ögonkast, utan
fortfor helt lugnt med sina anmärkningar.
»Jag säger, att det är en djäfla musik,» fort-
for han. »Kanske det är något farligt uti att
säga det ? Kanske denna orgel, som står uppe
i denna gamla sal, där Petterson i sjunde öfre
sitter och spelar ur Hæffners koralbok, skall vara
något specielt heligt? Kanske man numera också
spelar guds ord? Kanske det blir heligare, där-
Pastor Hallin. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
