Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So —
för att pojkarna står och grinar bakom salm-
böckerna?»
Pastor Simonsons näsborrar vidgades. Han
hyste antipati mot Bruhn, emedan han i honom
instinktlikt anade en antagonist, och han ansåg
honom för att vara rå och ohyfsad. Dessutom
tyckte han alltid om att få yttra sig.
»För mig,» sade han, »ha orgelns toner altid
något vördnadsfullt, äfven om man i konstnär-
ligt hänseende kunde tänka sig ett mera full-
ändadt utförande.»
Lektor Bruhn fnös.
»Jaså,» sade han trankilt. »Det var en sär-
deles intressant upplysning.»
Den unge lektorn skrattade högt, och pastor
Simonson såg ut, som om han med kristligt
lugn tänkte bära en oerhörd förolämpning.
Plötsligt slutade orgeln däruppe. Det upp-
stod en kort stunds tystnad.
»Tror pastorn, att pojkarna stå och be nu,
fast de hålla salmböckerna för näsan?» frågade
lektor Bruhn, i det han tog sig en väldig pris.
»Ja,» svarade pastorn med en röst, som
darrade af förargelse. »Jag vill åtminstone i
det längsta tro det.»
»Jaså,» sade lektor Bruhn. »Ja, men det
vill inte jag.» .
Emellertid hördes däruppifrån skrapandet af
bänkar, som skötos undan, af fötter, som sträck-
tes fram och otåligt stampade i golfvet. Man
hörde, hur de stora dubbeldörrarna slogos upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
