Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 134 -
»Jag borde egentligen inte tala om det förrän
därinne. Men ser du, min hustru har fått en
flicka i dag.»
Adjunkten ansåg visserligen icke anständig-
heten tillåta, att han brast i gapskratt, ehuru
detta var, hvad han närmast skulle ha haft lust
till. Men han såg innerligt förnöjd ut. Och
han visste också, att nu skulle det bli en rolig
afton, en sådan där afton, som man kunde skratta
åt i många veckor efteråt. Ty när lektor Kum-
Iander hade fått en flicka, var detta ett glädje-
ämne för hela lärarekåren och skolpojkarna också.
I åtta år hade lektorn varit gift. För hvarje år
hade han fått en ny flicka, och för hvar ny
flicka, som kom, hade han hela vänttiden gått
och önskat, att det skulle bli en pojke. Han
hade till och med räknat ut, att den här gången
skulle det bestämdt bli en pojke. Det var han
aldeles öfvertygad om, och det var ju omöjligt
annat. Alla sannolikheter talade för, att det
skulle bli en pojke. Det fans vissa tecken, som
barnmorskan hade observerat. Här hviskade
lektorn något i örat på sin åhörare. Med ett
ord — det var så godt som aldeles säkert.
Och så blef det ändå en flicka.
Så hade det nu varit de fem sista gångerna.
Altid var lektor Kumlander lika fast i tron, altid
var han lika meddelsam och förtroendefull mot
kamraterna, altid blef han bedragen, och altid
hoppades han lika oförtrutet på »bättre lycka
nästa gång». Så att det småningom blifvit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
