Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135 —
stående kvickhet bland kamraterna, att »Kumlan-
der inte kunde få annat än flickor».
Men den här gången var han liksom litet
generad. Ty han visste, att nu skulle han bli
föremål för drift. Och om man också är aldrig
så godmodig, så kan det ändå kännas lite obe-
hagligt.
Adjunkten beherskade emellertid sin skratt-
lust och frågade elakt:
»Hur är det? Har du åtta flickor nu?»
»Ah hut,» sade lektor Kumlander godmo-
digt. »Jag har ju inte varit gift mer än i jämt
och rätt åtta år. »
Och de båda herrarna gingo skrattande upp-
för stadshusets trappa.
Det var lektor Hallin, som hade ställt till,
att kamraterna skulle träffas just denna kväll.
Han hade inte talat om hvarför, ty han ville ha
»anledningen» till att blifva en öfverraskning.
Men han hade lagat så, att de skulle komma
dit allesammans, så många som kunde bidraga
till, att det blef roligt. Han hade fått veta om,
att det förbereddes något hos lektor Kumlander,
af sin hustru, och sedan hade han förstått att
på olika sätt känna sig för. Han hade gått i
en verklig feber af oro, för att det möjligen skulle
bli en pojke. Ty då hade ju hela skämtet varit
så godt som förstördt. På förmiddagen hade
lektor Kumlander varit borta ur skolan, och på
en af rasterna hade lektor Hallin smugit sig dit
och fått veta, att det hade skett. Han hoppade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
