Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 177 -
för tillfället: »Har den äran.» ■ »Gratulerar.»
»Hoppas . . . ännu många . . . glada . . . år.»
sHm .. . Häm» ... o. s. v.
Och fru Hallin tog emot dem alla och ny-
anserade sina svar efter hälsningarne. Hon log
gladt mot de glada och vemodigt mot de alvar-
samma. Och medan gästerna fortforo att komma,
rörde hon sig ifrigt fram och åter mellan soffan
och dörren. Hon fick dem att sitta ned på sina
platser och glömde hvarken rang eller antipatier
vid placeringen.
Lektor Hallin var glad och strålande. Rak
och elegant förde han sin korpulenta kropp
mellan damernas långa släp och salongens pryd-
nadsmöbler, utan att trampa ned eller stöta emot.
Han hade artiga och förbindliga ord till de äldre
damerna, galanta blickar och faderliga klappar
på axeln eller kindbenet åt de unga flickorna.
Biskopen, som han var du och bror med, ägnade
han en bugning, så respektfull, som sig borde
för skolans eforus, beledsagad af en liten munter
blinkning, hvilken antydde brorskålen, och för
sina kamrater hade han all den ogenerade lustig-
het, som icke skulle ha passat i en salong för
någon annan än för lektor Hallin. Han gjorde
grimaser åt dem, knuffade dem i ryggen och
klappade dem på axeln, så att det smälde i det
fina klädet på frackarna. Ty så väl vid dessa
mera oskyldiga förbrytelser mot det passande,
som ock vid förseelser af mera alvarsamt slag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
