Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gg»
— 178 —
hade hela Gammelby bara en enda dom öfver
honom:
»Herre Gud, det är ju lektor Hallin, vet jag.»
Adjunkten Hallins kommo litet sent. Fru
Hallin hade gjort en ovanligt lång toalett, i
livilken adjunkten i tysthet anade ett slags hämd,
öfver att Ernst icke velat försaka att gå med.
Men när hon kom in i salongen, var hon idel
solsken och kysste sin svägerska på båda kin-
derna, tryckte hennes händer och hviskade:
»Kära lilla Aurore». Och svägerskan återgäldade
hennes ömhet och smålog med tårar i ögonen.
De visste båda, att damerna i sällskapet betrak-
tade dem. Ty hela världen i Gammelby hade
reda på, att svägerskorna icke drogo jämt.
Adjunkten Hallin omfamnade hjärtligt sin
bror. »Lycka till, gamle Kain,» sade han lifligt.
Och lektorn drog honom muntert i skägget och
svarade: »Det växer mossa på gamla träd, Erker.»
Ernst Hallin kände sig något förlägen, när
han inträdde i denna samling af människor. Han
passade i det hela taget icke i stora sällskap.
Han lyckönskade farbrodern och fastern, tafatt
och kantigt, tyckte han själf, och bugade sig stelt
för damerna. Därefter hälsade han på några af
herrarna och stälde sig sedan i en vrå och såg
sig omkring.
En tjänsteflicka bjöd omkring té på en
bricka, och efter henne kom en annan med en
stor bricka, på hvilken lågo massor af småbröd.
Fru Hallin räknade ända till fjorton sorter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
