Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pgälll
— 206 —
hennes andra sida. Hennes mjuka handlofvar
rörde sig flitigt, när hon virkade, och hon log
mot honom med sina lifliga ögon, hvilka sågo
ut, som om hon aldrig i lifvet känt, hvad tvekan
eller bryderi ville säga.
Han kunde inte ligga stilla längre, utan gick
upp och klädde sig. Hela världen hade råkat i
olag för honom, tyckte han. Och han grufvade
sig vid tanken på att gå ned till familjen.
Men hur det nu var, blef han i alla fall fär-
digklädd. Och hur det nu var, gjorde sig hun-
gern gällande — han hade knappast ätit något
kvällen förut — och han gick ner till frukosten.
Selma satt före honom vid frukosten. Ernst
lade märke till, att hon såg så trött ut, och
nästan för att skingra sina tankar genom att
sysselsätta sig med en annan kom han att fråga :
»Hur är det med dig?»
Selma satte med en uttråkad min mjölk-
glaset ifrån sig, utan att tömma det.
»Jag är så trött,» svarade hon.
Det lag nagot i tonen, som kom Ernst att
se närmare pa systern. Hon var en kraftig, litet
storväxt kvinna med rikt ljust hår, stark hälsa
och friska röda läppar. Endast hyn var för-
rädiskt skär och hvit, och händerna hade en
hvithet, som såg sjuklig ut.
»Hm!» sade Ernst. Han visste icke, hvad
han skulle svara. Hon såg verkligen inte kry ut.
Kanske hon också gick och bar på något, som
hon inte kunde berätta, inte för mor, inte för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
