Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gSasg
— 208 —
»Du är en man,» sade hon. »Var glad för
det. Du kan ga din egen väg, och ingen hin-
drar dig. Men jag . ...»
Hon kunde icke beherska sig längre, utan
brast häftigt i grat och lämnade rummet.
Ernst satt länge kvar och såg efter henne.
En plötslig instinkt sade honom, att han här
blifvit vittne till ett lidande, hvars orsak låg
djupt, men han stod aldeles svarslös inför den
frågan, hvad detta utbrott egentligen hade att
betyda. Han erfor endast en känsla af ånger,
öfver att han altid liksom hade gått systern förbi.
Han hade visst inte ringaktat henne, men det
hade häller aldrig fallit honom in att söka komma
henne nära.
Och full af grubbel och nya tankar gick han
upp till sig.
Efter middagen försökte han att tala med
systern och fraga henne, hvarför hon gråtit.
Men hon sag fullkomligt lugn ut och svarade
bara, att hon varit litet nervös.
Ernst kunde inte förstå detta. Han hade
försökt närma sig systern, men hade blifvit till-
bakavisad, och hans tankar återtogo sin vanliga
cirkelgång omkring honom själf.
På förmiddagen hade han varit i en egen-
domlig sinnesstämning. Intrycket af systerns ut-
brott på morgonen hade blandat sig med hans
egen melankoli och kastat honom in i de mest
underliga fantasier. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
