Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
tid att fördjupa sig i sina älskade klassiska för-
fattare. Med pipan tänd skulle han kunnat sitta
de långa eftermiddagarna i sin väl ombonade
studentkammare och i landtligt lugn lefva den
gamla studietiden om igen, ända till dess att
döden kallade honom till sina fäder. Nu skulle
han på gamla dagar endast få glädja sig åt sin
son, och med känslan af denna fadersglädje blan-
dade sig helt oförtänkt en suck öfver hans
eget lif.
Tänk, att han hade kunnat få lefva i ro för
alla pänningsorger, om han blott förstått att
ställa sig väl. Tänk.
Och adjunktens ögon voro fuktiga, när han
höjde dem och skyggt såg ut öfver församlin-
gen för att se, hvad man tänkte om sonen.
Då kände han vid sidan af sig en hand, som
famlade efter hans, och han tryckte denna hand
och nickade rördt mot sin hustru, som såg upp
mot honom öfver näsduken, som hon höll tryckt
mot sitt ansigte för att återhålla snyftningarna.
Och han kände sig tacksam mot denna sträfsamma
hand, hvilken arbetat så troget och uthålligt,
och som aldrig glömde att söka hans. Han
hostade litet, tryckte sin hustrus hand tillbaka
och tog af sig glasögonen för att få torka sina
ögon. Sedan putsade han högljudt sin näsa och
såg sig omkring med klara ögon.
Fru Hallin böjde sig ned i bänken, så fort
predikan var slut, och gaf sina tårar fritt lopp.
Hon bad alla bönerna efter predikan med sonen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
