Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 225 —
menande blickar och leenden tillsändes dem af
förbigående.
Men lektorn och lektorskan Hallin kommo
emot dem. Slägtingar skulle väl altid äfven på
en sådan dag kunna följas åt ifrån kyrkan. Detta
möte var fru Hallin egentligen innerligt obehag-
ligt. Ty svägerskan var ej den, hvilken hon i
ett ögonblick som detta önskade att möta. Men
det kunde nu en gång icke undvikas, och fru
Hallin fick lof att bära sitt öde.
Lektorskan hade också en känsla af obehag,
när hon gick emot sina slägtingar. Hon visste,
att hon inte kunde uttrycka sig i den andliga
stilen, så att fru Hallin gillade henne, och hon
ville så gärna kunna det. Det retade henne att
känna sig ringaktad, liksom om inte hon kunde
vara lika gudfruktig, fast hon inte talade som
en bok.
»Kära Ebba,» sade hon och tryckte sväger-
skans hand. »Nu ska du väl vara bra lycklig.
Det var ett riktigt godt guds ord, vi hörde i
dag.»
Lektorn tog sin bror afsides, och de båda
gingo ett stycke före fruntimren.
Fru Hallin tryckte sin världsliga svägerskas
hand, så varmt som det var henne möjligt, men
tacka henne kunde hon inte.
»Måtte han bara kunna bära sin framgång
på det rätta sättet,» sade hon.
Men hennes stämning var störd, och när
hon tagit farväl af svågerns och vid mannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
