Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 228 —
Han satte sig och gjorde en rörelse med
handen, som innebar en uppmaning åt den andre
att taga plats.
»Det var en sats i kandidatens predikan,
som i förstone oroade mig,» började biskopen.
»Det var, när kandidaten talade om de fordrin-
gar, man har att ställa på ärligheten hos Herrans
tjänare. Kandidaten var sträng, ungdomen är
altid sträng, och det skadar inte att vara det,
bara man är det pä det rätta sättet. ’Man bör’,
sade kandidaten, ’innan man beslutar sig för att
blifva en guds ords förkunnare, betänka sig noga,
om man älskar Herran mer än desse’. Och med
’desse’ menade då kandidaten andra människor.
Detta är rätt sagdt. Men hvad det gäller i
dessa tider, är att icke skrämma människorna
bort från kyrkan och dess tjänst. Och det skulle
till exempel vara en öfverdrifven samvetsgranhet,
om en ung man, som ville ägna sig åt Herrans
kall, afstode därifrån, därför att han i sin ung-
dom ej kände sig så säker i sin tro, att han
utan betänkligheter kunde svära presteden. Tro
mig, herr kandidat, det fins många, hvilka nu
tillhöra kyrkans yppersta, som med fruktan och
bäfvan trädt in i kyrkans tjänst. Men det är
en stor sak att veta, att Herren styrker dem,
som honom tjäna.»
Ernst kände sig så jämmerligen förkrossad
och liten, där han satt. Det föreföll honom,
som om biskopen ändå anat sig till något af alt
det, som sysselsatte hans tankar, och när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
