Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
»Jössus Abel, hvad är det?»
»Lugna dig, lilla Aurore,» sade lektorn.
»Det är en ledsam sak, men om vi bete oss
klokt, ska alting gå bra. Och jag litar på,
att jag nu har en riktigt förståndig och bra
liten hustru.»
Han gjorde ett försök att taga henne om
lifvet, men hon slet sig lös och knäppte ihop
händerna emot honom.
»Hvad är det, Abel?» sade hon. »Plåga
mig inte längre. Du skrämmer ju upp mig, så
att jag kan bli tokig. Låt mig för guds skull
veta, hvad det är.»
Lektorn fäste ögonen på den motsatta väggen
och såg ytterst alvarlig ut.
»Det rör våra barn, Aurore,» sade han.
»Tänk på, att jag är mor, Abel. Gud fader
i himmelen hvad du kan vara hjärtlös.»
»Tja,» sade lektorn och gick med ens lös
på själfva saken. »Det är inte någon rolig
historia, det må gud veta. Men Gabrielle måste
slå opp med löjtnanten. Åtminstone kan jag
inte se någon annan råd.»
»Ska hon slå opp med löjtnanten?»
Lektorskan gjorde halft om i soffan och
såg en stund på sin man, som om hon velat
utröna, om han talade sanning. Men när lektorns
ansigtsuttryck icke lämnade rum för något tvifvel
om den saken, grep lektorskan till den utväg, som
hon altid brukade anlita, när hon led brist på
argument. Hon började att gråta och under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
