Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 238 —
»Ja, men lilla Aurore, nu har det händt.
Och nu frågar jag dig, hvad du som mor tycker,
att vi rättast böra göra.»
Vid denna vädjan till hennes modershjärta
sjönk lektorskan åter ihop i soffan och satt och
slog förtviflad i luften med båda händerna.
»Ska jag säga det? Hur ska jag veta det?
Nu satt jag här och tänkte på det goda guds
ord, som vi hörde i kyrkan i förmiddags, och
jag tänkte på mina små lam, som jag har födt
fram till världen, och som jag trodde gud nog
skulle vara god emot. Det här är ju förfärligt,
Abel. En mor kan inte stöta dolken i sitt
barns hjärta. Tänk på det, Abel.»
»Nej,» sade lektorn, »det begär jag inte
häller. Men hon kan lika litet gå och se på,
hur hennes dotter med förbundna ögon kastar
sig i förderfvet. »
Lektorskan satt en lång stund tyst. Så
började hon att skaka på hufvudet igen och
vagga fram och tillbaka.
»Axel, som ser så god ut. Hvem skulle
ha kunnat tro det om honom?»
Men nu var det lektorns tur att spela
öfverlägsen.
»Jo, det kunde jag,» sade han. »Var det
inte du, som drog honom till huset och stälde
till hela partiet kanske?»
Det skulle lektorn inte ha sagt.
Lektorskan knäppte ögonblickligen ihop sina
händer och vände ögonen mot taket. Hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
