Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 239 —
så upprörd, att hon inte kunde sitta stilla, utan
hon reste sig upp och gick i denna ställning
fram emot mannen.
»Var det jag?» sade hon. »Kan du säga
med sanning, att det var jag? Abel! Gud är
mitt vittne, att jag aldrig har velat annat än mina
barns väl. Ska det nu vara mitt fel också?
Kanske du också vill påstå, att det är mitt fel,
att han kysste Sophie?»
Vid de sista orden fick lektorskans röst en
mera profan anstrykning. Men vid detta väd-
jande till hans rättskänsla förlorade lektorn tåla-
modet.
»Ah, Herre gud,» sade han. »Kan du inte
ett ögonblick tala ett förståndigt ord ? Det är
ju en alvarsam sak, vet jag.»
Lektorskan falde ned armarna och såg ned
med den undergifna minen af ett offerlam.
»Hvad vill du, att jag skall göra, Abel?»
sade hon. »Du vet, att jag lyder dig i alting,
som jag kan försvara inför gud och mitt samvete.»
»Jo,» sade lektorn. »Du skall gå in till
Gabrielle och tala vid henne. Jag vet, att det
är en kinkig historia. Men det är också endast
en mor, som kan göra det,» tilläde han listigt.
Detta sista argument bevekte lektorskan.
»Ja, Abel,» sade hon. »Jag skall göra det.
Men» — och hon knöt handen i förbittring —
»den där Sophie ! Hon ska ur huset i morgon dag.»
»Ja, gärna för mig,» sade lektorn. »Bara
skandalen inte blir värre än nödvändigt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
